Instruktioner för förhållningssätt till främmande språk

Det är ballt att snöa in på annorlunda företeelser, så länge man håller käften om att man gör det. Om man till exempel av en händelse skulle råka börja intressera sig för swahili, är man högst tillåten att förkovra sig i det så till den grad att man till fullo behärskar språket. Att vid något tillfälle också få användning av det är ballt. Däremot är det viktigt att det är ett tillfälle som verkligen kräver ett användande av det främmande språket, ett tillfälle eller en situation man själv absolut inte får arrangera. Det är exempelvis ballt att hänga på några polare som sticker till Kenya eller Tanzania, men det är jävligt viktigt att man inte meddelar sina medresenärer om att man kan språket.

Om man skulle börja intressera sig för ett främmande språk, är det av yttersta vikt att man inte sammankopplar sitt intresse för språket med ett intresse för landet där språket allra främst talas. Det är två helt olika saker, och i det här fallet får det ena under inga omständigheter leda till det andra. I vissa fall är hatet gentemot landet där språket talas rent av att föredra. Ett språk får aldrig bli ett förhållningssätt till exempelvis kultur; ett språk får aldrig bli ett sätt att föra sig; ett språk får aldrig bli det som säger hur man skall klä sig; ett språk är bara ett i raden av många intressen en ball människa kan ha, där alla intressen skall hållas strängt separerade från varandra.

I Frankrike talar man franska. I Tyskland talar man tyska. I Sverige talar man svenska, aldrig swahili.