Instruktioner för hur man skall förhålla sig till jazzsolo på gitarr

Gitarren är inte ett jazzinstrument, inte egentligen. När det kommer till jazz (som i sig kan vara fruktansvärt ballt), är gitarren i sin klena ton alldeles för töntig för att få vara del av en jazzorkester. Inte ens i en töntig jazzorkester är den ball, exempelvis bland flöjtar och jazzsångare. Gitarren är duglig som komp i en jazzorkester, men när det kommer till solon är det strängt förbjudet att spela på den.

Det spelar ingen roll hur snabbt, intensivt eller passionerat man spelar på gitarren. Det är tonen det är fel på, och den går det inte att göra något åt. Man skulle kunna tänka sig att det skulle räcka med att höja volymen, men i sitt omfång blir tonen inte större för det, och då fallerar hela idén direkt. Somliga har provat distorsion, men det blir alltför avvikande; det kan fungera ett par låtar, men inte i längden. Det fungerar främst för att det är något annorlunda, men gör man till en grej är man ute på mycket töntig is.