Instruktioner för hur man skall förhålla sig till att gå barfota utomhus

Av alla riktigt, riktigt töntiga saker man kan göra som människa, är den att gå barfota en av de allra töntigaste. I Sverige är vintern betydligt längre än sommaren, något som betyder att den som går barfota fryser mer av sina fötters krock med is och snö än den njuter av trampdynornas mjuka möte med stråna på gräsmattan. Därur är det givetvis ganska enkelt att dra slutsatsen: den som går utan skor tror att den är ball, men det är den inte.

Däremot är det helt acceptabelt att ibland välja att ta av sig strumporna för att föra in de nakna fötterna i ett par skor. Skor skall i första hand fungera som skydd för fötterna, bara i andra hand eller kanske tredje eller möjligen fjärde, eventuellt delvis syfta till att smycka ut apostlahästarna. Viktigt är att det då inte blottläggs en alltför stor yta av naken hud på benet, men skoskaftet och byxans slut. Över 14 centimeter är inte ballt.

Bär man inga skor, försämras ens möjlighet att smidigt kunna röra sig omkring. Det är inte ballt att behöva trippa på sina tår som en annan ballerina, när man har bråttom att göra någonting mycket ballare än att bara glida omkring. För visst kan det vara ballt att bara göra som de utan skor bara gör, bara glida omkring, men en ball person vet med sig, ja den vet bättre än att tro att det går att begränsa sitt liv till att bara glida omkring.