Instruktioner för religiös tro

Det är inte så ballt att tro på en gud eller flera gudar, det kan aldrig vara ballt att tänka sig att det finns något som är ballare än en själv (lika ball som en själv ja, men aldrig ballare). Det är tumregeln för ballhet och religiös tro, men som brukligt finns det avvikelser, av vilka några skall behandlas här nedan.

Det töntigaste av allt, det är att säga att man tror på något, utan att kunna definiera vad man tror på. Det gör man bara för att man inte vill ha fel, inte vill göra sig ovänner och ändå vill gardera sig inför sin bortgång och ett eventuellt gehenna. Så länge man kan vidhålla sin tro, känner sig övertygad om att de argument man använder är relativt rimliga och är kategorisk i vad man tycker. Ja, då kan det till och med vara lite ballt att tro.

Somliga ultra-ortodoxa grupperingar är rätt så balla i sin tro. Det största problemet med att vara ball som ultra-ortodox är att man kommer att bryta mot så många av sin religiösa övertygelses bestämmelser i sitt övriga arbete för att vara ball, vilket i princip omöjliggör ett samtida ballt leverne vid sidan av utförandet av de religiösa plikterna.

Det lättaste för en ball person är att inte tro på någonting. Att inte tro kan aldrig vara något man bestämmer sig för, då blir det hela genast väldigt töntigt, utan något man så länge man kan minnas alltid har känt.

Nummer två i töntigastlistan vad gäller religiös tro, är det somliga gör för att sticka ut, det att intressera sig för en religion som är liten, av mindre betydelse och som inte finns i Sverige. Ingen människa kan ha ett naturligt förhållningssätt till något de aldrig kommit i kontakt med, alla sådana försök är alltid krystade, töntiga och straffas med mängder av minuspoäng på ballhetsskalan.