Instruktioner för hur att förhålla sig till versmått

Klassiska versmått är balla, det handlar om versmått som till stor del har behållit sin form under drygt tvåtusen år. Klassiska versmått har storslagna namn, vilket är ballt. I det avseendet är antika språk balla, antika språk som alltför ofta annars lätt bara blir fåniga i sin försämrade kommunikationsförmåga.

Om man skriver på vers, då är det som ballast att förhålla sig slaviskt till metern. Litteraturvetare påstår inte sällan att de bästa poeterna är de som vågar bryta mot metern ibland, men så är det alltså inte. Dessa poeter bryter mot metern, inte för att de vill, utan för att de inte kan bättre. Detta är naturligtvis fruktansvärt, ohyggligt och framför allt, töntigt.

Fri vers kan vem som helst skriva. Det är därför det inte är ballt med fri vers. Men det är heller inte ballt med någon halvmesyr. Det räcker inte med att försöka skriva metriskt. Metricitet, som litteraturvetarna kallar metriska inslag i fri vers, det är bara töntigt. Det skall vara metrik, ordentlig metrik.

Rap är inte ballare än de klassiska versmåtten. Det spelar ingen roll hur mycket man trixar och rimmar och tokar sig, all rap låter ändå likadant och kommer aldrig att vara ballare än de ädla versmåtten. Inte ens om tvåtusen år, när rap är lika gammalt som gatan, inte ens då kommer rap att vara ballare än de klassiska versmåtten, eftersom de fortfarande har ett tvåtusen år långt försprång.