Instruktioner för hur man skall förhålla sig till barndomen och barndomsminnen

Balla personer har inget särskilt förhållande till sin barndom. Det är tillåtet att ha fåtaliga minnen kring hur man hade det och så, men egentligen bryr sig balla människor inte särskilt mycket om hur de haft det, oavsett om de haft det bra eller om de haft det dåligt. Balla personer ställer sig måttligt intresserade till allt i deras liv som hänt för mer än 5 år sedan.

Freud var ju rätt så töntig och det sägs ju vara han som är upphovsmannen till allt prat om barndomen. En ball person kan visserligen erkänna att barndomen säkerligen har stor inverkan på hur man blir, men en ball person är så säker i sin ballhet att den övertygas om att den i samverkan med sin ballhet står över allt sådant. En ball person vet att det finns andra som mår dåligt, mycket på grund av deras barndom, och den vet att de gör saker för att kunna få må bra. Men en ball person är inte intresserad av att må bra, inte i första hand; den är naturligtvis i första hand intresserad av att vara ball.

Det är tillåtet att komma ihåg gamla barnsånger, barnlekar man gjort under dagistiden och dagisfröknar man tyckte om, men det är töntigt att ha ett nostalgiskt förhållande till dessa minnen. Det är rent av tillåtet att sjunga de gamla barnsångerna och att leka barnlekarna, men utan att bli alltför entusiastisk inför det att man gör det. En ball person är reserverad, och det gäller inte minst i sitt förhållande till sin barndom.