Instruktioner för hur att förhålla sig till att gnälla på media som bara uppmärksammar någon efter dennes död

Det är bara töntar som gnäller på media som uppmärksammar berömda människor mer efter deras död än under deras levnadstid. Frånfället är en av få saker människor än så länge inte kan göra någonting åt; det är naturligt att man betraktar döden som en viktig händelse.

Berömda människor, exempelvis skapande människor som de två nyligen avlidna Michael Jackson och författaren Willy Kyrklund, skall uppmärksammas vid de tillfällen de gör något, eller då något särskilt händer kring dem. Media har ingen skyldighet att rapportera om någon ingenting händer kring, utan har fullt upp med att rapportera om de människor som är aktuella på något sätt.

Michael Jackson har inte varit ordentligt i ropet på många år, och det beror inte på att han är bortglömd. Han skall länge bli ihågkommen för vad han har gjort, både bra och dåliga saker, men skulle media och vanliga människor pliktskyldigt tvingas att tänka på, respektera, hylla och tala om alla gamla hjältar, skulle man inte ha tid till att göra någonting annat.

Med tanke på hur lite Willy Kyrklund har gjort de senaste decennierna, är det besynnerligt att media över huvud taget har skrivit om honom. Willy var ball, det är förståeligt att skribenterna då och då har återkommit till honom. Hade Willy velat ha ännu fler artiklar, då hade han varit tvungen att skriva något nytt, men det var han inte intresserad av att göra. Aktualitet är medias honnörsord, inte pliktskyldighet. De som säger något annat är töntar.