Instruktioner för hur att förhålla sig till tennisspelaren Robin Söderling

Robin Söderling är ball på många sätt. Han ser ut inte ut som han heter; han verkar vara ödmjuk; han slår från underläge; han är ingen gapig Zlatan, men det går ändå bra för honom och han har tagit kontroll över sina nerver.

Men det som gör honom allra ballast, det är att han är en kärv karl som inte skriker varje gång han slår ett slag, inte bråkar jämt och ständigt med domaren och bara undantagsvis höjer sin högernäve för att visa att han är nöjd med ett slag. Han bråkar inte om varenda djävla boll som kanske var ute eller inne, utan litar på att domarna gör sina jobb, och han tycks inte ha alltför många vidskepliga tics att ägna sig åt under match. Att göra som Stefan Holm gör innan han hoppar är bara idiotiskt, Stefan Holm kommer ändå aldrig att klara Patrik Sjöbergs 2,42.

Att Robin Söderling uppmärksammas just i dagens instruktioner kan tyckas vara opportunistiskt, men det behöver inte vara töntigt att behandla dagsaktuella ämnen. Om någonting är ballt spelar det ingen roll om det råkar vara något som är på allas läppar. Robin Söderling är ball, och det är något Instruktören erkänner att den inte visste tidigare. Robin Söderling har förmodligen varit ball ganska länge, men eftersom Instruktören inte hade någon bild av Robin Söderling var det ingen som på legitima skäl kunde peka ut honom som ball. Nu är det i alla fall gjort.