Instruktioner för hur att förhålla sig till att fjällvandra

Det är ballt att fjällvandra, men det är inte ballt att gå hela vägen. Både bildligt och bokstavligt talat. Den som går in för att fjällvandra så pass hårt att den inte pratar om något annat, den är såklart töntig; den som fjällvandrar och som faktiskt också går hela sträckan, den är också en tönt. Det är mycket ballare att bara gå en bit, för fjällvandring har man som ball egentligen inte tid med. Fjällvandring skall för den balla gärna kombineras med någon annan uppgift, exempelvis att transportera något viktigt till någon som bor, eller har stuga, i fjällen.

Balla fjällvandrare har vettiga kläder, det är en självklarhet. Men de har inte sådana kläder som gör att det skriker fjällvandrare om dem. Dessutom åker de inte tåg. Balla fjällvandrare har bara lite mindre packning än andra fjällvandrare, men är medvetna om att deras väskor skulle vara i vägen för vanliga tågresenärer. I bilen ser heller ingen att man är på väg att fjällvandra.

Det är inte ballt att vänta till dess att man är i fyrtioårsåldern innan man fjällvandrar. Det är heller inte ballt att vara utbytesstudent i Sverige och under sommarlovet bege sig upp till de lappländska fjällen för att vandra. Balla personer undviker som bekant allting som är klichéartat.