Instruktioner för hur att förhålla sig till Thomas Quick

Thomas Quick är inte särskilt ball, men det är ballt att han tycks ha lurat hela det svenska rättssystemet. Eller kanske det snarare är så att svensk psykvård har fått honom att lura hela det svenska rättssystemet. En ball person är sällan upplagd för att känna någon vidare empati för sådana som Thomas Quick, men den karaktär han har visat då han suttit inne så länge är beundransvärd. Fantasi är inte heller det något balla personer uppskattar särskilt mycket, men i Thomas Quicks fall är den aspekten intressant.

Thomas Quick är inte heller särskilt töntig, utan hamnar någonstans mittemellan de två polerna. Det finns inte många personer, saker eller andra företeelser som kan sägas vara varken balla eller töntiga, men Thomas Quick är en av dem.

Att Thomas Quick tog tillbaka sitt barndomsnamn Sture Bergwall, det är däremot ballt. Han valde inget häftigt utstickande namn för att försöka tvätta bort smutsen, utan tog ett namn som är gammalt och hederligt. Även om Thomas Quick gjorde fel som kallade sig för Thomas Quick ställde han det till rätta som bytte bort sitt ovanliga namn till ett vanligt; en ball person skall aldrig behöva bara beroende av ett ovanligt namn.

Instruktioner för hur att förhålla sig till att gnälla på media som bara uppmärksammar någon efter dennes död

Det är bara töntar som gnäller på media som uppmärksammar berömda människor mer efter deras död än under deras levnadstid. Frånfället är en av få saker människor än så länge inte kan göra någonting åt; det är naturligt att man betraktar döden som en viktig händelse.

Berömda människor, exempelvis skapande människor som de två nyligen avlidna Michael Jackson och författaren Willy Kyrklund, skall uppmärksammas vid de tillfällen de gör något, eller då något särskilt händer kring dem. Media har ingen skyldighet att rapportera om någon ingenting händer kring, utan har fullt upp med att rapportera om de människor som är aktuella på något sätt.

Michael Jackson har inte varit ordentligt i ropet på många år, och det beror inte på att han är bortglömd. Han skall länge bli ihågkommen för vad han har gjort, både bra och dåliga saker, men skulle media och vanliga människor pliktskyldigt tvingas att tänka på, respektera, hylla och tala om alla gamla hjältar, skulle man inte ha tid till att göra någonting annat.

Med tanke på hur lite Willy Kyrklund har gjort de senaste decennierna, är det besynnerligt att media över huvud taget har skrivit om honom. Willy var ball, det är förståeligt att skribenterna då och då har återkommit till honom. Hade Willy velat ha ännu fler artiklar, då hade han varit tvungen att skriva något nytt, men det var han inte intresserad av att göra. Aktualitet är medias honnörsord, inte pliktskyldighet. De som säger något annat är töntar.