Instruktioner för hur att förhålla sig till den relativt nya Friends-reklamen med den mörkhåriga tjejen som sjunger

Den relativt nya Friends-reklamen med den mörkhåriga tjejen som sjunger är inte ball för fem öre. Den tjejen kommer att bli riktigt snygg när hon blir äldre och det är helt overkligt att hon skulle sjunga så pass bra som hon gör, se ut som hon gör och ändå bli mobbad. Det har aldrig hänt någonstans i någon tid. Snygga människor som sjunger bra blir aldrig mobbade. De blir alltid hyllade. När de balla människorna styr och ställer, då kommer dessa människor att bli marginaliserade, men aldrig mobbade. Sådana människor har aldrig blivit mobbade och kommer aldrig att bli mobbade.

Reklamfilmen är därför oerhört töntig, som försöker charma folk med att sätta in en sådan tjej som huvudrollsinnehavare istället för en tjej eller kille som ser ut som en cirkus i ansiktet. Hade Friends gjort det hade ingen skänkt pengar, eller så hade väldigt många gjort det; det vet man inte, för det har man aldrig vågat prova. Friends är ingen ball organisation. Mobboffer brukar sällan förtjäna att bli mobbade, men det är ju töntigt att ta hjälp av en organisation för att få hjälp med mobbingen; som ball person klarar man av det på egen hand.

Det skulle nog inte förvåna många om det visar sig att tjejen i Friends-reklamen själv brukar mobba andra. Det brukar vara så, att det är sådana människor som själva mobbar. Och det kommer Friends i sådant fall att få äta upp. Det kommer att bli ballt.

Instruktioner för hur att förhålla sig till Henrik Schyffert efter showen The 90's

Henrik Schyffert är numera en av svensk nöjesindustris absolut töntigaste personer. Det han gjorde i och med enmansshowen The 90's - ett försvarstal, var otroligt töntigt. Hade Henrik Schyffert bara fortsatt att vara ball så som han en gång var ball, hade han också på många sätt och vis varit ball.

Naturligtvis är också Henrik Schyffert skyldig att följa Instruktörens instruktioner för att vara ball, men Henrik Schyffert hade en bra grund att bygga vidare på. Henrik Schyffert hade fel. Henrik Schyffert trodde att genom att delvis ta avstånd från den han var på nittiotalet skulle han kunna återskapa sin egen persons ballhet.

Om det i efterhand skulle visa sig att hela showen var ironisk, då skulle han återfå en hel del av sin ballhet. Det kommer naturligtvis aldrig att hända. Och skulle det hända, så skulle det hända bara för att Henrik Schyffert genom ytterligare ett avståndstagande skulle sätta dit en hel del kritiker för att återfå ballhetsstatus. I Henrik Schyfferts fall är gjort redan gjort och kan aldrig göras ogjort - The 90's var hans ballhets död.

Dessutom var The 90's inte särskilt underhållande.

Instruktioner för hur att förhålla sig till statlig television

Nästan alla andra kanaler vid sidan av de statliga svenska kanalerna visar bara avföring. De renodlade film- och sportkanalerna är bra, även om de alldeles för ofta sänker sin nivå för lågt, men det är ändå rätt så töntigt att betala pengar för att ha sådana kanaler, de är aldrig värda så pass mycket som de kostar.

Nu för tiden har de flesta ett hyfsat utbud av kanaler, men de enda fyra som verkligen är värda att titta på är SVT1, SVT2, SVT24 och Kunskapskanalen. TV3 till exempel, det är en värdelös kanal. Allt de sänder är helt värdelöst och det är bara töntar som tittar på TV3. En djävla massa importerade skitprogram med alldeles för högt tempo och värdelöst innehåll: 2 1/2 män, som ingen någonsin skrattat åt; Lyxfällan, ett onödigt daltande med inkompetenta idioter; och Drew Carey, som det inte går att säga något positivt om över huvud taget.

Kanal 5 är också en helt värdelös kanal. Seinfeld är det enda bra program, bortsett från MacGyver, som Kanal 5 sänder. Grey's anatomy, Rules of engagement och The Big bang theory är tre exempel på serier som inte säger någonting vettigt alls, de är serier ingen egentligen tittar på, utan som bara lyser upp vardagsrum.

Tv6 sänder Family Guy. Family Guy är en sjukt ball serie, så länge man slökollar på den lite då och då. Fastnar man i den så pass att man följer den slaviskt, då är det inte okej längre. Utöver Family Guy skall TV6 ha en eloge för att man sänder Champions League-fotboll. Hockey-VM är som bekant ganska töntigt och det är något TV6 skulle kunna ersätta med mer fotboll. Fotboll är i regel mycket ballare än hockey.

Instruktioner för hur att förhålla sig till teveprogram om andar

Balla personer skrattar åt alla program om andar som hemsöker hus. En ball person kan mycket väl tänka sig att andar finns, men genomskådar lätt de så kallade medier som flamsar runt i teve och ljuger om gamla gastar. Balla människor vet att allt sådant är arrangerat och att andar, om det nu råkar vara så att sådana finns, har ett betydligt viktigare syfte med sina göromål än att skrämma slag på människor som fortfarande lever. Till exempel att uppfostra kommande generationer i ballhetens ädla konst.

Däremot brukar balla personer studera hur andra människor reagerar när de tittar på program om andar, men de visar aldrig hur roligt man kan ha det åt godtrogna människor. Balla personer är medvetna om det är lättast att lita på vad man hör och vad man ser, men att det finns vissa gränser. Underhållningsteve är ändå underhållningsteve, något som sällan är ballt, och definitivt inte när programidén går ut på att föra tittarna bakom ljuset.

Balla personer förstår tidigt att lögnerna också är skälet till att dessa program spelas in med dålig ljussättning, sämre kamera, av sämre folk och får sändningstider på kanaler med färre tittare. Hade något av det som sänts varit sant, hade man vilken dag som helst kunnat köra det på bästa sändningstid i Sveriges television. Men så är det inte, det är bara töntigt, till och med töntigare än att vilja tro på det.

Instruktioner för hur man skall förhålla sig till en eventuell tredje säsong av Terminator: The Sarah Connor Chronicles

Terminator: The Sarah Connor Chronicles, är ganska den absolut ballaste serien någonsin. Den innehåller allt, och den slår dessutom från ett, i det här fallet, ballt underläge. Alla tror att den är sjukt töntig och att den bara innehåller tuttar och explosioner, men när man väl ser den inser man att den har en otroligt ball spännvidd, och avhandlar även sådant man inte alls kan tänka sig att den skulle kunna göra.

Bland det ballaste serien gör, är att den leker med tidsresor på ett sjukt ballt sätt. De flesta människor vet att det, åtminstone i dagsläget, inte är möjligt att resa i tiden; töntarna som inte tror det skall man negligera, eller allra helst tillrättavisa. TTSCC, (just i det här fallet är det faktiskt rätt ballt att bara nämna förkortningen, mycket på grund av att förkortningen är så pass ovanlig), resonerar på en filosofiskt sätt kring vad som händer med framtiden när man gör ingrepp i dåtiden. Är det verkligen möjligt att Derek Reese, som dör i nutiden, lever i framtiden, och att han där inte känner igen John Connor som ung, samma Connor han har träffat i nutiden?

Förra veckan visades det sista avsnittet av den andra säsongen, ett avsnitt som vittnar om fantastisk ballhetsplausibilitet till en eventuell tredje säsong. Många frågor, både stora och små, inga irrelevanta, utan endast välformulerade och otroligt viktiga på många sätt och vis, står fortfarande obesvarade. Det är på intet sätt töntigt att som aspirerande ball, kontakta tevekanalen Fox för att be dem att förlänga seriens livslängd med åtminstone en säsong.

För övrigt kan ovanstående förlängning göras på bekostnad av den rätt så töntiga serien Weeds.

Instruktioner för teveserietittande

Med serier är det som det är med kaféer, man fastnar ofta i den fällan att man hittar en eller flera favoriter som man snöar in på. Det är fan inte ballt.

Det är ballt att ha koll på äldre teveserier, t.ex. Dynastin, Våra bästa år och MacGyver, serier som är omöjliga att följa i takt med att de spelas in. Det är just det man som ball person skall motsätta sig, att följa en viss manusgrupps utveckling i en serie man tycker om. Det är inte ballt, det är bara nördigt; man skulle lika gärna kunna tänka ut egna scenarion som kunde utgöra kommande episoder av serien man tittar på.

Vad anbelangar äldre serier kan det alltså vara ballt att ta en helg eller två där man kronologiskt går igenom serien från första till sista avsnitt. Naturligtvis är det något man inte nämner, det första man gör på måndagsmorgonen, utan informationen och kunskapen kring serien lagras i minnet för att kunna tas fram vid ett tillfälle man själv inte tvingat fram, ett tillfälle där prestige inte kan ta ballheten ifrån det att man en gång har gått igenom, ja exempelvis Våra bästa år.

Det är inte så att man behöver ignorera serier som går på teve idag. Det är okej att se spridda avsnitt - även om det är lite slöseri med tid - och att småprata om rollfigurerna, intrigen i serien eller vilken kvalitet den håller, men det gäller att alltid göra det med en markerad emotionell distans till vad man pratar om. Det är helt enkelt inte ballt att gå upp i en serie så pass mycket att man har svårt att prata om något annat.

De serier man väl ser måste vara ganska olika. Har man väl sett House, då är det ingen idé att titta på Grey's Anatomy; har man väl sett Simpsons, då är det inte ballt att gå igenom Futurama. Som ball gillar man alltså inte bara en sorts serie, som handlar om en särskild företeelse, eller är skriven av en särskild manusgrupp, eller producerad av en särskild person.