Instruktioner för hur att förhålla sig till E45:an som Europas längsta väg

Balla personer tycker att E45:an är ball. E45:an är stundtals en riktigt lusig väg, trots att den är Europas längsta. Sträckan mellan Karesuando och Vittangi är till exempel så dålig att bilen skakar så mycket så att den förare som kör den sträckan kommer att utveckla Parkinsons sjukdom.

Det är ballt att man kan köra genom nästan hela Europa, utan att byta väg. Visst gör man säkert några svängar till höger och vänster då och då, men så länge vägen har samma beteckning så kan det sägas vara samma väg. Bunkrar man upp med tillräckligt mycket mat och dryck, är det möjligt att köra hela sträckan utan att stanna och utan att göra någon avstickare. Det är något balla personer borde göra. Givetvis har de inte överdrivet mycket mat och dryck med sig, utan klarar sig på mycket mindre mat och färre liter vatten är vanliga människor.

E45:an är ball för dess beteckning klingar väl i öronen. Det finns en helt annat studs i fyrtiofem, än i fyra eller tio. Fyrtiofem adderat med fyrtiofem blir nittio, och nittio är också det ett tal med studs. Det är därför inget lustigt sammanträffande att både E45:an och den betydligt kortare E90:an är nästan lika balla.

Balla personer är ju inte särskilt intresserade av att göra sträckan för att se vad som finns utefter den, utan bara för att göra den. En ball person skall ha åkt hela E45:an minst en gång i sitt liv.