Instruktioner för hur att förhålla sig till E45:an som Europas längsta väg

Balla personer tycker att E45:an är ball. E45:an är stundtals en riktigt lusig väg, trots att den är Europas längsta. Sträckan mellan Karesuando och Vittangi är till exempel så dålig att bilen skakar så mycket så att den förare som kör den sträckan kommer att utveckla Parkinsons sjukdom.

Det är ballt att man kan köra genom nästan hela Europa, utan att byta väg. Visst gör man säkert några svängar till höger och vänster då och då, men så länge vägen har samma beteckning så kan det sägas vara samma väg. Bunkrar man upp med tillräckligt mycket mat och dryck, är det möjligt att köra hela sträckan utan att stanna och utan att göra någon avstickare. Det är något balla personer borde göra. Givetvis har de inte överdrivet mycket mat och dryck med sig, utan klarar sig på mycket mindre mat och färre liter vatten är vanliga människor.

E45:an är ball för dess beteckning klingar väl i öronen. Det finns en helt annat studs i fyrtiofem, än i fyra eller tio. Fyrtiofem adderat med fyrtiofem blir nittio, och nittio är också det ett tal med studs. Det är därför inget lustigt sammanträffande att både E45:an och den betydligt kortare E90:an är nästan lika balla.

Balla personer är ju inte särskilt intresserade av att göra sträckan för att se vad som finns utefter den, utan bara för att göra den. En ball person skall ha åkt hela E45:an minst en gång i sitt liv.

Instruktioner till hur man skall förhålla sig till att köra fort

Balla personer är inte sådana som kör fort i onödan, balla personer tar det relativt lugnt i trafiken. Det beror inte på att balla personer nödvändigtvis måste följa trafikreglerna, det är det bara töntar som gör, utan det beror på att balla personer inte bryr sig så hårt om vad hastighetsmätaren visar. Ibland kör man 70, ibland 90, ibland 105 och ibland 135. Det blir som det blir, när balla personer kör bil.

Det finns dock undantag. Arbetar man som lantbrevbärare är det bara töntigt att köra lugnt, för på grusvägar och mindre landsvägar är det sällan några jobbigare trafikfaror som dyker upp. Kör man försiktigt där ingen fara finns är man bara en tönt. Som lantbrevbärare är det ett krav att köra fort, det är mycket ballare; som lantbrevbärare skall man lära sig att stanna tvärt vid varje postlådeställning och rivstarta iväg för att minimera antalet sekunder på vägarna och därmed minimera antalet timmar på arbetet.

Arbetar man som långtradarchaufför är det också ganska ballt att inte bry sig särskilt hårt om att köra lagligt. Givetvis är det inte ballt att köra ihjäl en människa eller orsaka något större trafikkaos, men om det stryker med några fåglar, kaniner eller renar; det bryr sig balla långtradarchaufförer inte alls om. Sådana har annat att tänka på än att stirra på hastighetsmätaren hela tiden.

Instruktioner för hur man skall förhålla sig till att prata i mobiltelefon under tåg- och bussresor

Det är tillåtet att bära mobiltelefon under tåg- och bussresor, men ringer det i den är man tvungen att göra samtalet mycket kort, dessutom försöka hålla nere samtalstonen. Det är viktigt att man inte låter som att man tycker att det är jobbigt att tala i mobiltelefon fastän andra hör, trots att man gör så mycket som möjligt att hålla samtalet kort.

Ju högre folk talar i mobiltelefon under tåg- och bussresor, desto töntigare är de. Ju snyggare man sköter sina telefonsamtal under tåg- och bussresor, desto ballare är man.

Folk som pratar i mobiltelefon under tåg- och bussresor är vidrigt folk. De är bara ute efter att visa sina häftiga telefoner och låta folk höra att deras företag går bra. Företag är inte ballt. Åtminstone inte när sådana människor som pratar i mobiltelefon under tåg- och bussresor har företag.

Om man blir tvungen att tala i mobiltelefonen om något avgörande, något som inte går att avhandla vid ett senare tillfälle, då skall man försöka leta upp ett utrymme på bussen eller tåget där så få som möjligt kan höra vad man säger. Om ett sådant utrymme inte finns, skall man tala om för den man pratar med hur läget ligger till, sedan inta, först och främst, en lyssnande roll. Det är rätt ballt.

Instruktioner för transporter i en stad

Det allra första man bör veta vad gäller transport, är att fixies är det allra töntigaste som någonsin har funnits under hela fortskaffningsmedlens historia. Då är det till och med ballare att ha en fiddy, den ser i alla fall inte ut som att den skall försköna dess ägare, till skillnad från en fixie. Fiddy är ganska ballt för att den lockar till skratt, men den är inte bara rolig, utan också väldigt användbar. Fixien är bara töntig.

Vad gäller andra typer av fortskaffningsmedel, kan det fortfarande vara ganska ballt att ha bil. Många tror att det bara är raggarsvin som kör runt i äldre bilar, men det kan vara ballt, så länge man inte behandlar bilen bättre än allt annat i livet. Många raggare är sjukt balla, och inte alltid bara i sitt användande av ett ballt fortskaffningsmedel. Renodlade stadsbilar däremot, de är inte okej.

Det är helt okej att åka buss. Det kan vara precis lika ballt som att köra bil. Det är jävligt töntigt, och ganska dumt faktiskt (dumt är nästan alltid töntigt), att köra bil där det går att åka buss mycket billigare, enklare och miljövänligare. Då gör man det liksom bara för att visa att man kan. Töntar som inte kan erkänna att de är fega vad gäller bilkörning i stadskärnor eller dylikt, de är just egentligen bara töntar.

Det är riktigt töntigt att åka rullskidor. Alla de där skydden folk bär bara för att ta sig en liten tur, bara skydden gör att dessa människor ser ut som töntar. Däremot är det helt okej att dra på sig ett par inlines eller ännu ballare, ett par gamla rullskridskor, så länge man gör det för att ta sig från punkt A till punkt B, inte för att åka runt och glida.