Instruktioner för hur att förhålla sig till midsommarfirande

Balla personer är inte så mycket för midsommarfirande. Balla människor tycker att man skall försöka trivas under firandet, men är mycket väl medvetna om att samma känsla av trivsel kan infinna sig även andra dagar under sommaren. Balla personer är inte mycket för hela den här grejen med dillpotatis, sill och nubbe; de äter och dricker naturligtvis det som bjuds, men skulle aldrig få för sig att själv ordna något sådant. Dans kring stången och brasor är inte heller något balla personer tycker är särskilt intressant.

Balla personer är givetvis medvetna om när firandet sker, men planerar ingenting före de går ut; balla personer tar med sig en påse bira och går till någon kompis de vet håller bjudning. Balla personer är alltid välkomna hos sina kompisar, även när de inte annonserat sin visit. Detta förutsätter att balla personer känner folk som inte är balla, för balla personer håller inte bjudning på midsommar. Känner den balla personen bara andra balla personer, då kommer de att mötas utomhus för att gå och dricka sina pilsner någon annanstans, eller rent av gå ut på lokal.

Balla personer föredrar påskfirandet. Att lida som det påstås att Jesus en gång gjorde, det tilltalar balla personer. Instruktioner för påskfirande är naturligtvis att vänta.

Instruktioner för hur att förhålla sig till USA:s nationaldag

Alla balla personer vet att USA är töntarnas hemland nummer ett. Där är allting så ansträngt så att också det balla försvinner i mängden av allt töntigt. I USA försöker alla människor vara något och det är just därför de är så genomskinliga. Först när USA har gått under kan de ballas rike en gång uppstå. De ballas revolution skall aldrig komma att börja i USA.

USA:s nationaldag är bara toppen av isberget, det vi andra ser av vidrigt flaggviftande och distanslöst hyllande av en idé om ett rike för den fria människan. Den balla människan är inte intresserad av frihet på det sätt amerikanerna är; låga skatter, egna vapen, fri företagsamhet och billig bensin är genomsnittsamerikanens paradis. Det är ett sorts samhälle de balla fnyser åt (men alltid bara för sig själva).

Balla personer skulle aldrig få för sig att strömma ut på gatorna för att vandra tillsammans för en gemensam sak. När den balla tiden kommer, då är det visserligen möjligt att många vandrar, men aldrig tillsammans utan alltid en och en. Ballhet är bland annat att stå ensam.

Instruktören råkar veta att i dag är det just USA:s nationaldag, men den riktigt balla personen är tillräckligt disträ och ointresserad för att över huvud taget inte veta om något så pass onödigt. Den balla personen är givetvis heller inte intresserad av att fira Sveriges nationaldag. Nationaldagar som fenomen, det är något de balla tills vidare lämnar åt töntarna.

Instruktioner för hur man skall förhålla sig till sin egen födelsedag

Det är ballt att glömma bort sin egen födelsedag. Inte så uppenbart amnesi-aktigt att man inte har en aning om när man fyller år, vilken månad och ungefär vilken dag, utan snarare mer så att man vet exakt vilket datum man fyller år och man förbereder sig mentalt för att den dagen skall komma, men när den väl gör det, då ägnar man sig åt så mycket annat att man alls inte tänker på att man faktiskt fyller år. Det är sjukt fruktansvärt ballt.

Man skall inte ställa krav på andra vad gäller presenter man önskar sig. Helst av allt skall man inte önska sig någonting alls, men om man ändå får något är det väldigt viktigt att man tar emot vad man får med glädje. Att neka presenten är ju sjukt töntigt, med tanke på att givaren förmodligen ändå redan lagt ut pengar för den.

När man fyller år ställer man aldrig till med kalas. Däremot är det tänkbart att man bjuder sina vänner på en krogrunda, eller köper med sig något att äta till någon som har ringt och bett att man skall komma. Det behöver inte alls vara någon som faktiskt vet att man fyller år, det kan till och med vara någon som är lyckligt ovetande hela tiden. Att dricka en kopp svart kaffe och mosa i sig en eller två halvtorra bullar under en stund tillsammans med en bekant, allt medan man själv vet om att man fyller år, samtidigt som man vet att den andra personen inte vet om att man fyller år; det är fan i mig nästan höjden av ballhet.

Det är ballt att alltid utgå ifrån att ingen kommer ihåg att man fyller år. Födelsedagen är ju egentligen ingenting särskilt vettigt, ingenting man krampaktigt borde fortsätta att värdesätta. Därför är det också ballt att känna sig nöjd med att ingen heller har ringt. Om det visar sig att väldigt många ringer, är det också ballt att känna sig nöjd med. Eftersom födelsedagen är ett otroligt töntigt fenomen, som man själv sällan styr över, är som allra ballast att inta en relativt likgiltig attityd till allt som händer kring födelsedagen som fenomen.