Instruktioner för hur att förhålla sig till post-rock

Post-rock är sjukt ballt! Post-rock är kanske den allra ballaste musikstilen någonsin. Spelar man post-rock kan man komma undan med vad som helst, när som helst och för nästan vem som helst. Åtminstone balla personer. Alla som spelar post-rock är så blasé inför det att spela post-rock att de balla personer som lyssnar på post-rocken blir förvånade hur lite post-rockbanden verkligen bryr sig om sin publik. Balla personer går ju heller aldrig på spelningar för att verkligen se på bandet. Det är inte ballt.

I post-rock är inte allt så jävla noga. Man kan bara harva på en massa och så spelar man post-rock. Det är ballt. Harvande är nästan aldrig ballt annars, åtminstone inte när det gäller andra musikstilar, men när det gäller post-rock är det ballt. Långa låtar och bara en massa harvande och ingen som bryr sig om hur det låter. Musik är ändå inte särskilt ballt, det är rätt värdelöst och töntigt egentligen. Därför blir post-rock inte riktigt som vanlig musik, utan istället som något slags ljudmatta bara.

Harvandet och det monotona i post-rocken som är ballt, det kan inte hittas i någon annan musikstil. All experimentiell musik som bygger på samma idéer är inte balla, för den är så krystad. Post-rocken är aldrig krystad.

Man behöver inte ha några speciella kläder för att spela post-rock, och man behöver inte välja något särskilt instrument. Man måste kunna spela, vilket gör att det skiljer sig från den slafsiga punken där vilken idiot som helst kan låtsas vara med bara för att visa sig ball, vilket naturligtvis aldrig fungerar. Bara man kan spela, och är trött på allting annat, då kan man spela post-rock. Ballt.