Instruktioner för hur att förhålla sig till Johannesevangeliet

Johannesevangeliet är lätt det ballaste evangeliet, det är det evangelium det är allra mest krut i. Johannesevangeliet innehåller både långa berättelser om alla mirakel Jesus påstås ha utfört och en summering av alla idéer han hade om hur man bör vara som människa. Evangeliet i sig är ju inte särskilt ballt, men Johannesevangeliet är ballt som berättelse, som redovisning av evangeliet såsom man påstår att Jesus predikade det.

Det finns många namn i Johannesevangeliet, och man lär sig därför en hel del om lärjungarna man inte lär sig i de andra evangelierna. Matteus-, Markus- och Lukasevangeliet är förmodligen en samling lögner i jämförelse med Johannesevangeliet, det märker en ball person då en ball person närläser Johannesevangeliet. Närläsning för en ball person är detsamma som att snabbt läsa igenom något, eftersom en ball person förstår allting mycket bättre än en som är töntig. En töntig person tänker för mycket på moral och sådant när de läser Johannesevangeliet, och eftersom det innehåller en hel del känsliga partier för moderna läsare, hakar de töntiga personerna upp sig vid dessa småsaker och förstår därför inte hur ballt Johannesevangeliet verkligen är.

Bibeln i sig är ganska tråkig, särskilt efter Romarbrevet. Efter Romarbrevet slutar det hända saker, och trots att en ball person är en avslappnad person och förhåller sig ganska likgiltigt till huruvida det händer saker eller inte, känns det relevant för en ball person att läsa de delar av Nya Testamentet där det finns lite krut. Alla breven som följer därefter är tämligen ointressanta, och Uppenbarelseboken, som man kanske kan tro är ball, är ingenting annat än en lång science fiction-berättelse, och science fiction är bara för töntar som inte klarar av att leva i den här världen utan att börja peta sig själva i näsan för underhållnings skull.