Instruktioner för hur att förhålla sig till att jogga

Balla personer är inte ute och joggar. Att jogga, det är bara något medelålders kontorsgubbar i stora städer gör. Inga balla personer är medelålders kontorsgubbar i stora städer. Det är ett av skälen till att balla personer inte joggar.

Balla personer tycker att det är töntigt det här med att se ut en särskild slinga som är tillräckligt varierande för att man inte skall ledsna på att springa den. Sådana slingor är ändå aldrig tillräckligt bra. De är alltid alldeles för korta, eller alldeles för långa; de är alltid alldeles för branta, eller alldeles för flacka; de är alltid alldeles för ödsliga, eller så finns det alldeles för mycket att titta på. Naturligtvis är det inte fel på naturen, det är töntarna utan karaktär som själva hittar bortförklaringar till att inte springa.

Balla personer behöver inga utsatta tider för att få den motion de behöver; de är ständigt aktiva och deras ballhet gör dem starka och välmående. Om man är riktigt ball är det okej att roa sig med att provocera de överviktiga motionärerna genom att kasta en mycket subtil blick mot deras magar; det är däremot ingenting man har rätt att göra jämt och ständigt. Provokationer av sådant slag skall begränsas till 2-3 stycken i månaden.

Joggingkläder är naturligtvis så oerhört töntiga att man borde bränna alla existerande plagg, men utan att låta använda den energi som frigörs till elproduktion.

Instruktioner för hur att förhålla sig till livskriser

Att livskrisa är sällan särskilt ballt. Det finns bara en sak som är värd att livskrisa över, det är ballheten i ens liv. Har man inte uppnått en hög nivå av ballhet i sitt liv före man fyllt 30, då är det legitimt att livskrisa; har man inte uppnått en hög nivå av ballhet i sitt liv före man fyllt 40, då är det legitimt att livskrisa, och så vidare. Det är inte mycket grejer en ball person måste ha gjort innan de fyllt 30, innan de fyllt 40, och så vidare, åtminstone inte i traditionell bemärkelse. En ball person behöver inte ha arbetat inom media; en ball person behöver inte ha rest till Thailand; en ball person behöver inte ha hoppat bungyjump; en ball person behöver inte ha skrivit en bok. Det är därför en ball person inte egentligen har någon anledning till att livskrisa.

Det är alltid töntigt att livskrisa över frågor som: Vem är jag? Vad vill jag med mitt liv? Varför arbetar jag fortfarande på posten? Varför har jag fortfarande inga barn? Det är nämligen frågor som en ball person alls inte skall fundera kring. En ball person funderar som bekant kring sin egen ballhet, men inte kring så särskilt mycket annat.

Tänk på din ballhet, inte på din livssituation, det är kvintessensen av dessa instruktioner.