Instruktioner för hur att förhålla sig till det att Instruktören skriver så sjukt lite

Det är ballt att härda ut. Instruktören skriver så sjukt lite nu för tiden därför att Instruktören gör det. Instruktören befinner sig inte i någon särskild fas, eller ägnar sig åt att behandla några särskilda problem eller behagas av något särskilt som hänt. Det råkar bara vara så att Instruktören inte skriver särskilt mycket, och mer än så är det inte. Balla människor vet att man inte kan veta om detta kommer att bli ett permanent tillstånd, men balla människor bryr sig heller inte om det. Visst kan det vara svårt att virra runt på egen hand; det är en djungel där ute. Men som Jesus en gång sände ut sina lärjungar, börjar det bli dags för Instruktören att lita på sina.

Instruktören kommer tillbaka. Det är alltför stort ansvar att försumma. Instruktören är medveten om att Instruktörens ord skall bli avgörande för den kommande balla människans vara eller icke vara, eller snarare: människans vara eller icke vara. Inte för att varken Instruktören eller balla personer egentligen bryr sig särskilt mycket om det, men finns det möjligheter att styra upp en halvt okej situation i framtiden, så kan väl både Instruktören och balla människor tänka sig att göra något halvhjärtat för dess skull.

Balla människor härdar ut och väntar på Instruktörens återvändande till sitt kall. Likt de tio jungfrurna kommer det att finnas de som vänder sin blick från Instruktören, men Instruktören räknar med att det skall finnas de som är alltför svaga i sin ballhet för att orka. De, vars ballhet är stark nog, skall härda ut, och vänta på nya instruktioner. Fortsätt att vara balla!

Instruktioner för hur man skall förhålla sig till Ball i samtiden (och andra bloggar)

Att blogga är ju egentligen rätt så töntigt. Det är ett exponerande av människans motbjudande innersta, det är ett utfläkande och en vidrig törst efter att bli uppmärksammad; således inte alls särskilt ballt, utan rätt så töntigt. Det spelar ingen roll vad man än bloggar om, det handlar om att tillgängliggöra det man skriver och det är däri det töntiga ligger. Om man vill skriva blogg utan att vara töntig, bör man skriva blogg utan att någon kan läsa den, och utan att någon egentligen vet att man skriver blogg. Det i sin tur är inte särskilt ballt, men åtminstone inte alls töntigt.

Ball i samtiden är egentligen inget undantag. Bloggen i sig kan aldrig någonsin bli ball. Det är inte ballt att läsa bloggar, inte heller Ball i samtiden, men för att lära sig att vara ball måste man göra det undantaget. Instruktören är friställd att följa sina instruktioner och har därför möjlighet att bryta mot den värre ballhetsregeln av de två. Att skriva blogg är mycket töntigare än att läsa blogg.

Att prata om Ball i samtiden är inte ballt. Det kommer att krävas av alla att de läser Ball i samtiden, men utan att sinsemellan egentligen diskutera bloggens innehåll. Ball i samtiden instruerar människor om hur de skall vara för att vara balla, den uppmanar inte till kollektiv diskussion kring instruktionerna. Det är dessutom ytterst töntigt att prata om bloggar, och Ball i samtiden är i det avseendet som sagt inget undantag.