Instruktioner för hur att förhålla sig till munspelsmannen Horst

Horst är inte särskilt ball. Han säger ingenting, såvida någon inte tilltalar honom. Humor är inte roligt om man varken säger något eller gör några roliga miner. Och när någon tilltalar honom förstår denna någon att Horst är en sjuk man, och en sjuk man är sällan ball bara för sin sjukdom. Horst gör inga roliga miner, för hans satans munspel är i vägen hela tiden. Hade Horst kunnat spela munspel på annat sätt än att bara blåsa in och ut på samma ställe, hade han haft en chans att vara ball.

Munspelsmannen skall dock ha en eloge för hans intensitet och uthållighet. Det finns något ändå något ballt i att inbitet hålla sig fast vid en och samma melodislinga, utan att för något i världen vika från att spela den. På grund av sin sinnesförvirring kan Horst inte anklagas för att göra något bara för att få uppmärksamhet, och klarar sig därför undan att tillhöra den töntigaste delen av befolkningen. Idioter och överklasslynglar som driver med Horst är naturligtvis sådana som går in under den kategorin av pack. Deras humor är sämre än alla andras. Snorungarna som har gjort den video Instruktören har publicerat här i Ball i samtiden skall ha en eloge för att ha vågat prata med Horst, men tillhör också den kategori av människor som försöker plocka poäng på andras tillkortakommanden. Instruktören gör en objektiv studie av Horst och kan därför inte anklagas för detsamma.

Det är rätt ballt när munspelsmannen försöker få vara med och spela med det rätt ruttna bandet Sencelled, där hans medverkan förmodligen hade gjort musiken betydligt mer intressant.