Instruktioner för hur att förhålla sig till att reklamera

Det är bara töntar som reklamerar saker. Köper man något som är sönder får man skylla sig själv. Balla personer vet att risken finns att vad de köper kan gå sönder ganska snart, eller redan är sönder, men balla personer bryr sig inte särskilt hårt huruvida vad de köper sedan inte kan användas. Det är inte alls så att balla personer köper bara för att köpa något, att de är intresserade av att vara del av konsumtionshetsen. Balla personer motsätter sig däremot inte konsumtionshetsen.

Sätter sig en ball person på ett säte på ett tåg där någon har spytt, så bryr sig den balla personen naturligtvis inte att den har fått lite spya på byxorna. Den balla personen bör varna andra som sätter sig där den har suttit, men försöker absolut inte poängtera att det inte är den balla personen som har spytt. Den balla personen kontaktar inte heller tågpersonalen för att på något sätt ersättas för ett par byxor som det bara kommit lite spya på.

Om en ball person köper dålig frukt, kräver den inte ersättning för den, och slutar inte heller att gå till den affären bara för att de säljer dålig frukt, utan fortsätter att handla frukten på samma ställe. Givetvis måste den balla personen handla frukt även på andra ställen ibland, men inte på grund av att de en gång köpt dålig frukt på stället.

Instruktioner för hur att förhålla sig till Jari Haapalainen

Jari Haapalainen i The Bear Quartet är, till skillnad från Mattias Alkberg, inte alls särskilt ball. Han är sur på ett dålig sätt och borde klippa sig. Han är snart 50 år gammal - enligt rimlig tideräkning - och borde inte fortfarande vilja se ut som en tjugoåring. Jeansjackan och alla skramlande halsband bidrar till förfallet.

Det är töntigt att bara vilja spela electro och sitta och producera andra fjantar när man skulle kunna spela ball gitarr i ett ballt rockband. Det vill uppenbarligen Jari Haapalainen, som bara sitter och gnäller över alla sina tidiga skivor med The Bear Quartet. Han är ju en sådan där som bara gillar det senaste man har gjort, och sådant är ju fruktansvärt töntigt.

Jari Haapalainen borde le oftare. Vanligtvis är det ganska ballt att inte le särskilt mycket, det är onödigt att skratta åt en massa saker som inte är roligare. Men när andra ler och Jari Haapalainen bara är konstant sur är det inte ballt. Hade han kunnat dra ett cyniskt skämt eller två för att rättfärdiga hans surhet, hade det naturligtvis varit en annan sak.

Jari Haapalainens surhet talar för en ball sak, att The Bear Quartet slutar turnera, helt och hållet, och bara spelar in skivor.

Instruktioner för hur att förhålla sig till veganska burgare

Matregler är ingenting balla personer vanligtvis ägnar sig åt att ta hänsyn till; matregler är alltid töntiga, förutom de matregler som är bestämda av högt uppsatta religiösa ledare. Veganska burgare är inte balla för att tillagandet av dem tar hänsyn till djurs leva eller icke leva, utan för att man kan smälla i nästan vad som helst i dem utan att de upphör att vara veganska burgare. Veganska burgare är ett tillräckligt nytt fenomen för att något fast recept inte kan sägas finnas, och därför kan man härja fritt utan att kunna bli anklagad för att göra något annat än veganska burgare. Total kaotisk frihet kring vad ord egentligen betyder är naturligtvis ingenting balla personer till fullo står för, men det här är ett undantag. Veganska burgare kan innehålla vad som helst, så länge det inte rör sig om animaliska produkter.

Att man inte riktigt hunnit definiera veganska burgare lämnar möjlighet för balla personer att äta veganska burgare hur helst de än behagar. Man behöver inte äta veganska burgare tillsammans med pommes stripes, en cola och lite sladdrig sallad; man kan lite gärna äta dem med brännvin och knäckebröd. Balla personer är sällan intresserad av huruvida någonting verkligen är gott eller inte, utan istället vilken effekt det ger.

Det är ballt att äta fort. Balla personer sitter inte och petar i maten. Det är bara småbarn som petar i maten. Veganska burgare skall ta högst 2,5 minuter att äta, plus ytterligare några minuter för att smälla i sig tillbehören. Dricker, det gör balla personer efter de har ätit. Inte medan.

Instruktioner för hur att förhålla sig till att Barak Obama fick Nobels fredspris 2009

Barak Obama är en skön snubbe, även om han inte är särskilt ball. Nobels fredspris är ändå inget särskilt vettigt pris; ingen bryr sig egentligen om vem som vinner eller vad man gör efter det att man vunnit. Egentligen inte heller före. Åtminstone inte balla personer. Balla personer står över politiken och all form av kamp för att hetsa till fred. Folk får väl mörda varandra om de vill. Så resonerar balla personer. Man skall inte försöka hindra folk från att slåss med varandra. De har säkert någon vettig anledning.

Att Barak Obama blivit Nobels fredspristagare 2009 är därför inte särskilt töntigt, men inte heller särskilt ballt. Det hade inte gjort någon skillnad om man delat ut priset till en ball person. Så länge det inte är en töntig person som får priset, är det inget problem. Om exempelvis Alex Schulman någon gång skulle få Nobels fredspris skulle det vara ett problem; Alex Schulman är en tönt som inte gör något vettigt över huvud taget, än mindre något ballt.

Barak Obama borde göra något ballt av att han fått Nobels fredspris: han borde starta fler krig, eller spola ner diplomet, eller vad det nu är man får. Han skall inte göra som Jean-Paul Sartre, när han vägrade ta emot sitt Nobelpris i litteratur, det är töntigt. Men han får heller inte vara särskilt intresserad av att hämta priset.

Så Obama, om du vill vara lite ball: åk dit och hämta priset, och åk sedan hem.

Instruktioner för efternamn

Balla personer har inga hippa efternamn, inga namn som de har bara för att skilja sig från mängden, inga von-namn, af-namn eller andra adliga skitnamn, inga engelskklingande namn eller försvenskade namn, inga namn som gör att balla personer blir ihågkomna för deras namn istället för deras ballhet. Balla personer kallas inte för något töntigt efternamn de har, utan för deras förrnamn. Förnamn är mycket ballare än efternamn, förutsatt att inte det också är ett sådant där töntigt var-så-speciell-med-ett-så-speciellt-men-oerhört-fullt-namn.

Balla personer har rediga vanliga jävla namn, namn som alla andra har, vanliga son-namn eller Ek eller något annat vanligt i naturen eller något sådant, Berg kanske. Balla personer håller inte på att presentera sig med sitt fulla namn utan tycker att det räcker alldeles gott och väl med att säga sitt förnamn. Balla personer tänker aldrig på sig själva som en Svensson eller en af Öring, för balla personer känner aldrig någon större familjär känsla med sitt släkte; en ball person tänker alltid på sig själv i första hand som en ball person och kan identifiera sig med alla balla personer i världen, snarare än balla personens släktingar.

Det är sjukt töntigt att byta namn! Balla personer som råkar heta något töntigt, får helt enkelt inte byta sitt namn, utan för nöja sig med att fortsättningvis inte tala om det för någon, och istället hoppas på att deras ballhet på andra plan täcker upp för töntigheten där.